Att åldras och landa i meditativt sportskytte

Kunskap är makt, brukar det sägas. I en tid då vi blir allt mer specialiserade på vissa saker borde det därför vara intressant att bredda den bas av kunskap som man har i sitt liv.

Att kunna lite av varje, att vara en generalist, har varit ett smart drag genom mänsklighetens historia. Det var först när vi började odla och bilda agrara samhälle som den allmänt kunniga människan började bli allt mer nischad. 
Kanske tappade vi också kopplingen till naturen, som vi är en del av, genom denna fokus på att bli bra på något speciellt?

Utforskande utan prestige

Till ekvationen hör att ju äldre man blir ju mindre benägen blir man att våga prova på nya saker. För varje år som går blir man mer och mer cementerad i sin karaktär och tappar den där lusten efter att upptäcka nytt som fanns när man vara yngre.

En del av detta är förstås bara helt naturligt. Desto högre upp i åren man kommer desto mer av sig själv landar man i. Det finns en trygghet i att inte vara lika ängslig längre. Man har inte heller samma energi som när man var yngre.
Samtidigt behöver detta inte vara likställt med att man bara stannar upp i utforskandet.

Istället kan man ta avstamp i den brist på prestige som ofta kommer med att bli äldre. Börjar man träna sportskytte, och är helt novis, är det inte på blodigt allvar längre. Det får ta den tid det tar och framför allt handlar det om att ta små steg framåt hela tiden.

Kanske finner man tids nog att det är nästan meditativt att sitta och och sikta på ett mål och krama om avtryckaren. Kanske hittar man sitt eget drömset på Östhammars Jakt & Sportskytte vilket gör att man går ännu djupare in i det meditativa skyttet.

Våga upptäcka dina nya sidor!