Musikens värmande egenskaper

Musikens värmande egenskaper

Hur man bäst lyssnar på musik är ett ämne som delar folk i två läger. De allra flesta är väl gissningsvis ute efter portabilitet och prioriterar detta framför allt. Då är det främst mobiltelefonen som gäller med dess smidiga ljudströmningsprogram. Och det råder inte något tvivel om hur mycket lättare det har blivit att lyssna på bärbar musik under de senaste decennierna.

Alla om minns de tidiga mp3-spelarna kommer ihåg att dessa var stora klumpar i samma storlekskategori som cd-spelare. Men med tiden så raffinerades tekniken. Idag så skulle du kunna gömma din spelare så att det skulle krävas en röntgenbild på dig för att man ska kunna hitta den.

Den andra kategorin av musiklyssnare premierar ljudkvaliteten. Visst går det att få hög kvalitet med musikfiler som FLAC, så inget ont om den nya tekniken. Men det finns såklart de som säger att musik låter bäst när man spisar den på en skivspelare – rättare sagt vinylspelare så som Dr. Feickert, Rega eller Technics. 

Det är först då som den riktiga värmen i ljudet kommer fram och man verkligen hör kompositörens syfte med låtarna. Och visst, alla som någon gång har lyssnat på vinylskivor kan vittna om att det är något eget med soundet. Det finns en närvaro i ljudet som digitalt ljud inte riktigt kan uppbringa.
Du får såklart mer skarpa konturer och detaljer med digitalt sound, men samtidigt så tappar man kanske lite mänsklighet. Det där som inte är perfekt och som skapar sväng i livet. För det är i det oprecisa som det finns utrymme för lite kaos att smyga sig in. Det kaoset ger ändå mervärde eftersom det slänger in en dos slump i sammanhanget.
Ett litet raspande ljud här och där gör musiken levande.

Ja dett är som sagt vinylivrarnas åsikt. De som gillar digitalt säger kanske att kaoset förstör musiken och att tjusningen finns i det precisa.